Valparna är här

I fredags bestämde sig de lilla små att det var dags för att komma. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och hoppats på.

Smulan väckte mig 04,30 när husse åkte till jobbet.

Hon ville ha sällskap.

Ville inte äta och det tryckte på. Ville ut ofta för att kissa och bajsa.

För att sedan vilja ligga nära nära. Öppningsskedet är jobbigt och kan ta tid.

När jag märkte de första svaga krystvärkarna ringde jag Gunilla som kom direkt.

Gunilla masserade henne och det var skönt!

Efter en liten stund började hon bädda i valplådan.

14,11 med en vikt på 368 g tittade till vår stora förvåning en fin orange tik ut med baktassarna först.

Vi visste att brokigt var en möjlighet Smulan har det långt tillbaka och Basses mamma är brun/roan men ändå förvånade och glada. Den är så söt!

Det gick 19 min och kl 14,30 tittade en fin röd kille ut med en vikt på 338 g.

Han satt hårt fast och vatten blåsan hade spruckit. Även han med fötterna först och det gjorde ont på Smulan då vi fick hjälpa till mycket att få ut den. Jag satt och distraherade och lugnade vid hennes huvud och Gunilla jobbade med valpen. Gossen var livlös och lila kring nosen när den äntligen kom ut. Men finns INGEN som Gunilla som kan få liv i valpar. Hon jobbade hårt med honom och livet rann i honom igen och han talade tydligt om vad han gillade behandlingen. Bra de låter det rensar luftvägarna!

Vi tänkte det här kommer gå fort. Men då började den stora väntan,

och vi fick ha i oss lite gott.

Vi väntade och väntade.

Att där var flera kvar syntes tydligt. Smulan tog hand om sina små.

Hade värkar med stor oregelbundenhet och det hände inget.

Vi gjorde vårt yttersta för att få igång det hela . Smulan började bli riktigt trött och efter 2 timmar ringde vi djursjukhuset i Hässleholm dit vi har 10 min.

De tyckte inte det lät bra och vi skulle max ger henne en timme till sen borde hon undersökas. MEN de kunde inte ta emot henne pga av mycket att göra.

Helt ärligt VA FAN! andra gången vi ringt om förlossningsproblem på 4 år och ingen gång har de tid att ta emot oss.

Så vi ringde Helsingborg där vi varit tidigare med snitt (1 timme dit). De sa kör direkt.

Jag skickade hem Gunilla som har sin dotter på besök från Skellefteå och inte ofta de kan ses. Motvilligt gick Gunilla hem men man kan inte vara på två ställen på en gång och Uffe var ju också hemma så kl 16,30 satte vi oss i bilen och körde. Hoppades väl att det skulle dra igång i bilen då det är väldigt vanligt.

De stod och väntade på oss när vi kom så in direkt.

Smulan var glad och positiv. De hade stora problem med att sätta kanyl och första undersköterskan fick använda tre ben innan ett blodgas prov kunde tas och sen visade sig att maskinen som testar provet strulat och det fick tas om. Det var inte vår dag! Trots att de väntade på oss blir det mycket väntan på provsvar mm.

Smulan tog hand om sina små och tyckte lilla väskan hade plats för även henne.

Sen blev det röntgen. Då började Smulan tröttna och bli orolig.

Fick ju gå ifrån sina små samtidigt som det tryckte på.

Röntgen visade 3 valpar kvar varav en låg i kanalen och den kunde även veterinären känna med sina fingrar.

Efter det ultraljud som visade att just den i kanalen var död , inga hjärtslag medan de andra mådde bra.

Blodgasprovet visade att hennes kaliumvärde låg på gränsen och därför skulle hon få kalium dropp och det skulle ta 30 min att rinna in.

Beslut togs att först prova få igång henne med oxytocin, ett så svårt beslut att ta. En operation(kejasarsnitt ) har ju också sina risker. Gunilla hade jag självklart kontakt med under hela tiden.

Vi la oss tillrätta på golvet med dropp, valpar som försökte dia . Smulan var orolig och vaktade sina små mot de hon inte kände. Helt naturlig reaktion. Men gjorde att vi var tvungna att ta bort valparna var gång innan personalen kunde dona med henne.

 Vilket i sig skapade oro och Smulan var så trött.

När hon väl fick sprutan startade ett värkarbete som inte gav någonting mer än att göra henne än mer trött.

Nytt ultraljud och sen beslöt vi kejsarsnitt.

Klockan var då närmare 22,00-22,30.

De tog Smulan med sig och vi bad om hjälp med det två små. De hade ju knappt hunnit dia något plus att det var svalt i rummet. Kyla är farligt för små som inte kan hålla värmen. Personalen kom med varmvatten påsar , filtar , mjölkersättning så tog jag och Uffe över mamma rollen för en stund.

Framåt 00,00 kom veterinären och berättade att den valp som var död hade varit missbildad. Deformerat bakställ som var väldigt stort så den hade aldrig kunna komma ut den vanliga vägen.

Med sig hade hon även dessa :

Två tikar sa hon men efter noggrannare koll hemma var lilla svart en kille.

Lilla svart var mycket medtagen och jag fick fortsätta "jobbet" med att hålla igång den och inte låta den somna. Tyckte det gick bra och lilla brun var piggare.

Även här en stor överraskning. Smulan har ju brun mamma men inte fått någon brun i tidigare kullar trots parning med brun hane och en hane med starka brun anlag. Så kul att det kom en brun precis som mormor Fidelie.

Till sist kom en utslagen Smulan som såklart var påverkad av narkos men inte visade någon vilja till att resa sig.

Tog valparna så hon fick bekanta sig med dem.

Finns ju tikar som har svårt att ta sig an valpar födda med snitt.

Men inte Smulan.

Luktade och slickade.

 Orkade inte så mycket mer.

Uffe fick bära henne ut i bilen och sen in i valplådan.

Även de små var trötta men alla började dia.

Lilla prick har bokat sin plats mellan frambenen.

Vi glömde ta halsbandet av Smulan.

Natten gick bra. Jag låg i valplådan och sen i sängen bredvid för att kunna hålla stenkoll.

Vid 4 ser jag att lilla svart ligger livlös. Jag och Smulan kämpar för att få igång honom men denna gång gick det inte.

Lät lilla svart vara kvar i lådan tills Smulan också gav upp.

Så när morgonen kom efter en lång natt fanns det bara tre små kvar.

Inte så små egentligen men ...

Smulan var trött och passade noga på sina små. 

Tycker inte om att jag är där och pillar och drar. Tror hon inte helt litar på att vi inte ska ta dem.

Men de små sköter hon om. Tidig morgon fick jag även ut henne med lite "tvång" och hon skötte magen och fick själv mat.

När jag vägde dem märkte jag att lilla prick tappat mycket i vikt.

Hon är pigg och rund men får inte till sugtekniken riktigt .

Stödmatar henne nu för att hon inte ska tappa mer och vara fortsatt pigg.

Lilla röd har vänt upp i vikten igen efter sitt tapp och lilla brun har också ökat.

 Idag är Smulan piggare men jag tröttare. Inte van att knappt sova något på flera dygn men det är så värt det. Håll nu tummar för lilla prick.

Eftersom det är mycket nu kan en ny uppdatering dröja lite hoppas ni förstår <3